Nayem – Nousfertun (swe)

November 2009, and another book was just released;

Buy it here;
Nayem – Nousferatun

Finally the first book of the vampirestory is released in swedish as well.

And here the beginning is for my swedish readers;

Kapitel 1

Året var 3786. Människokvinnan på sängen var trött. Hon såg slött på sin nyfödda dotter i svartalven Thadem Khanders armar och suckade. Det var hennes sjunde barn och hon hade velat ha en son som kunde ta över den lilla gården. Vad skulle hon med ytterligare en värdelös dotter till? Hon vände bort huvudet från dottern och svartalven. Thadem erbjöd henne barnet men hon skakade bara på huvudet och ville inte ha henne. Thadem tog den nyfödda med sig ut ur rummet och tvättade av henne och lindade in henne i ett litet mollskinn. Den lilla var söt och skrek inte. Han visade upp henne för fadern. Han var inte mera intresserad av barnet än modern varit. Thadem suckade. Barnet var friskt och borde ha en strålande framtid framför sig. Vad skulle det bli av henne när föräldrarna var så ointresserade? En idé formade sig i hans huvud; kanske borde han erbjuda sig att ta hand om barnet? Det skulle minska de fattiga föräldrarnas bördor. Han hade aldrig fått förmånen att själv bli far, han hade tyckt att han hade det bättre utan familj, så upptagen som han alltid var av sina studier. Men med den här lilla i huset skulle han få en elev att lära upp i sina egna lärosatser. Det skulle ta mycket av hans tid i anspråk innan hon kom upp i ålder att vara gammal nog att lära sig hans konster. Kanske kunde det vara värt att ha någon att diskutera sina upptäckter med? Thadem återvände till kvinnan och försökte ge henne barnet igen. Kvinnan vände sig ifrån honom. Han erbjöd henne då att ta hand om den lilla, om hon inte hade något emot det. Kvinnan vände sig tacksamt mot honom och sade att han kunde göra vad han ville med henne, bara hon slapp ifrån bördan. Det skulle bli dyrt nog ändå att gifta bort sex andra, äldre döttrar. Thadem visste inte vad han skulle säga om kvinnans uppenbara likgiltighet, så han valde att bara buga sig kort och gå därifrån med barnet. Väl utanför huset blev han fundersam; barnet måste få mat och det kunde inte han ge henne. Han bestämde sig för att försöka köpa en get som hade mjölk att lämna. Getmjölk var fet och skulle ge bra med näring åt den lilla. Han såg ömt på henne. Hos honom skulle hon åtminstone vara välkommen. Han behövde fundera ut ett passande namn åt den lilla rosenröda varelsen i sina armar. Han måste skaffa kläder åt henne också.

Thadem Khander var en svartalv i sina bästa år; 430. Han hade svart hår, typiska alvöron, grå ögon och ett änglalikt ansikte och som alla av alvsläktena, var han odödlig utom av brustet hjärta eller ett dödligt sår. Han var beläst, ganska rik och mycket vänlig, så länge ingen inkräktade på hans studier i nekromanci och magi. Han hade god människokännedom och hjälpte ofta och gärna de fattigaste av de fattiga. Det här var dock första gången han tog sig an ett barn. Han visste naturligtvis mycket om dem; under sina levandsår hade han hunnit hjälpa många människor. Han insåg att med ett spädbarn vid sin sida skulle han inte kunna hjälpa andra lika ofta längre. Så länge hon var så här liten skulle han kunna ha henne med sig överallt, men det skulle antagligen kunna bli en black om foten när hon blev äldre. Om han inte inkluderade barnafödande i hennes utbildning förstås. Han beslöt sig på stående fot att försöka lära henne så mycket han kunde i samtliga ämnen han själv behärskade. Kanske måste han anlita någon att ta hand om henne medan han arbetade med de fattiga. Han slog genast bort den idén. Han hade åtagit sig att ta hand om henne, att då lämna bort henne det första han gjorde, var ingen bra grund att stå på. Thadem visste att hon skulle komma att fråga honom varifrån hon kom och han skulle vara tvungen att säga henne sanningen. De var utseendemässigt alldeles för olika. Han hoppades att hon inte skulle ställa för många frågor om det. Nå, det fick bli ett senare problem, nu måste han lösa uppgiften med hennes mat. Han beslöt sig för att ta sig till det stora godset i Agantyria, den stora staden som låg inte långt ifrån den här lilla fattiga byn. De flesta av de arma byborna arbetade på fälten som tillhörde gården eller palatset. Dessvärre var de fattiga byarna ofta drabbade av våldsamheter, och den här lilla namnlösa byn var inget undantag. Livet var hårt för dem som inte hade en förmögenhet i pengar.

Thadem såg mannen på den lilla skrangliga åsnan, men tog ingen större notis om honom. Han antog att han var en av dem som hörde till byn. Han kände bara en plötslig smärta i huvudet, när spikklubban krossade hans kranium. Mannen på åsnan hoppade av det lilla djuret och gick raskt igenom Thadems fickor, tog vad mynt han hade och såg sedan byltet med tösen i. Han grabbade tag i henne och tog henne med sig och lämnade Thadem att dö där på stigen. Han hoppade ovigt upp på den rangliga åsnan igen. Han red vidare som om inget ovanligt inträffat men betydligt rikare än när han sist ridit förbi den lilla byn. Ingen hade sett eller hört vad han gjort.

Powered by WordPress |